Ett ljus i tunneln, rasande snabbt där målet kommer närmre. Den riktning som letat sig fel är nu ombord igen. Med ny styrka att finna sitt öde. På resans gång läker såren, lärdomen tagen. I ljuset kan du vandra tryggt... som du är <3
Vid en session hos min nära vän och terapeut kom en fantastisk upplevelse till mig. Jag var där för att se över min ångest som ökat sista tiden. När jag sitter i stolen framför henne så säger hon.... och hur upplever du ångesten?
Jag ser mig själv som liggande i ett hav, kämpande med huvudet över vattenytan. Känner min ork håller på att ta slut och hur paniken och ångesten stegvis höjs till maxnivå. Tårar rinner på mina kinder. Jag upplever nu hur jag sjunker... längre och längre ner i mörkret, i djupet av havet och orkar inte kämpa mer. Jag ger upp. Och mitt i denna fruktansvärda upplevelse så vänder det... jag ser att vattnet är alldeles klart. Jag sjunker till botten där jag ser färggranna fiskar simma omkring, hajar, rockor... men jag är inte rädd. Det är fantastiskt! Här har jag gått och varit rädd för att drunkna, för att släppa taget om min kamp, för att släppa kontrollen av ångesten... och nu är jag här och det är så vackert. Aldrig kunde jag tro att det skulle bli såhär.... Meningen och insikten av denna upplevelse var magisk och jag hade inte längre kvar någon ångest. Jag förstod att jag inte ska hålla emot, låta rädslan styra mig till att må dåligt och sätta fysiska symtom i min kropp och själ. Det var magiskt på alla sätt och vis och jag kommer aldrig att glömma upplevelsen och dess undermening <3
Vid en annan session hos samma vän och terapeut fick jag uppleva en helt annan typ av upplevelse.
Jag får en bild av ett monster... en kattliknande varelse... ett lodjur. Med så tovig och smutsig päls...röda elaka ögon som spottar och fräser. Usch.. ingen vill komma nära odjuret. Terapeuten frågar om ingen vill ta sig an djuret och ge det kärlek. Men nej ingen vill eller vågar gå nära. Hon frågar om jag kan tänka mig att ta hand om det. Nej jag vill helst inte men om ingen annan gör det kanske jag måste. Jag får försöka men känner att jag inte vill ha med det att göra. Det känns otryggt. Jag får frågan om odjuret är något jag ser mig själv som... oj... nu händer det saker. Tårarna rullar över kinderna... är det därför jag stöter bort de som är nära? För att jag ser mig själv på det viset och som att ingen kan eller vill ha med ett sånt odjur att göra? Vad har jag fått det ifrån? Men jo det är nog sant att jag känner mig så... läskigt.
Jag lovar att jag ska ta hand om djuret.. mata det och bada, kamma dess päls och ge det kärlek. Ge det så mycket kärlek att det tillslut blir tryggt och förstår
sitt eget värde <3
Ja denna spalt räcker inte till för det jag tänkt mig skriva men lite småfrön av allt jag upplevt vill jag dela med mig.
Nu senast bara för en vecka sen då jag var på väg till min älskade mormors begravning. Jag ber min mormor visa mig ett tydligt tecken i form av ett djur jag inte kan missa om hon är med oss denna dag. Inom en minut vandrar stolt en älg över vägen framför mig <3 Tacksam!
Min man funderade över att kliva ur sitt jaktlag av olika anledningar och frågade mig vid frukost vad jag trodde... -jag vet inte, be din pappa på andra sidan att ge dig ett tydligt tecken som du inte kan missa. Vi tänkte inte mer på det och någon timma senare satt vi och arbetade vid varsin dator när vi hör en smäll från vardagsrummet. Vi går dit och finner alla böcker som stått på ett hyllplan liggandes på golvet. Hyllan låg dock kvar. Vi konstaterade bara inför varandra att det var ju märkligt.... Senare under kvällen var vi på besök hos en vän och berättar då om händelsen. Vilket då slår mig, ja du skulle ju be om ett tydligt tecken. Och som sagt, det var som att hans far slagit näven i bordet när böckerna for ut och att han markerade till min man att det skulle han minsann inte göra.
Livet har så många nyanser och turnouts... hur vet vi att vi är på rätt väg? Hur långt ska vi pressa oss? Hur vet man när det är nog och dags att vända blad? Att gå vidare med livet fast i en annan riktning? Hur vet man att det är i nya banor jag behöver tänka istället för att fastna i de gamla invanda mönster och rutiner vi har? Hur sjutton vet man?
Jag tror att vi alla bär svaret inom oss. Vi kan förneka det, vi kan finna ursäkter och förklaringar som gör att vi inte vågar känna efter. Men sanningen finns i vårt hjärta och om vi bara vågar stanna upp och lyssna, känna efter vad hjärtat vill förmedla så vet vi svaret.
Ja det är sant... alla symtom som kroppen och själen visar oss på står för något djupare. En obalans inom oss där något av oss inte lever som vi önskar... vi kan ha fel jobb, vara klar i en relation, fått nya insikter och mål utifrån livets resa men vi tar inte ansvaret att göra något åt det av olika anledningar. Det kan vara trygghet, bekvämlighet, osäkerhet, ekonomi. Det må få vara vad det vill men förr eller senare behöver vi titta på vad vi flyr ifrån och se rädslan i vitögat för att komma vår sanning och önskan närmare <3
Varför är vi här?
Vi har alla vår egen livsresa att göra med allt vad det innebär... en del tuffare än andra, men det är ändå en del av oss och vi skulle sällan byta ut våra svåra erfarenheter då vi väl har dem. Det gör att vi växer som människor, tar lärdomar för att komma till nästa insikt. Hjälper oss framåt i våra val. Ja vi har alltid val oavsett vad som händer i våra liv, vi kan inte styra allt men vi kan välja en annan väg, reaktion, tolkning än enbart en. Det är det som är livets möjlighet <3
Vi är alla frekvenser, frekvenser på olika nivåer och plan. Vilken klingar bäst i dig? Vilka frekvenser drar du till dig och söker du dig till? Kan det vara så att de frekvenser vi har svårt att ta till oss är de vill behöver och lär oss något av? Är vi i harmoni när vi har människor och omgivningar som gynnar och klingar i samma frekvens som vår egen? Lyssna inåt och känna var i kroppen din frekvens är starkast. Är det bastoner eller höga, ljusa toner? Detta är även kopplat till hur du är som person, jordad och praktisk eller lätt och mycket i tankens värld. Vad är det du behöver för att vara i balans?
Att dömma en annan varelse utan att veta vad denne har bakom sig i livet... erfarenheter, läxor och lärdomar. Att dömma utan att fråga... eller vänta på svaret. Att dömma utifrån din egen värld utan att förstå att vi lever i olika världar. Att dömma... istället för att ödmjukt vara nära <3
När huvudet är fullt av tankar... flytta ner en tanke i taget, ner till hjärtat och fråga hjärtat om svaret känns positivt eller negativt. I huvudet kan alla ord som kanske, om, ifall..... lura oss att följa något annat än det vi innerst inne vill. Hjärtat ljuger inte, lurar oss inte... det bara är, om vi väljer att lyssna till det <3
Fotspår i sanden...
En man vänder sin ilska över livet och sina motgångar till gud och säger... - Av allt jag fått genomgå, utstå och slita ont av så påstår du att du alltid funnits vid min sida. Hur kan du säga så när jag själv kan se att under den tiden jag hade det som tuffast endast finns ett par fotspår i sanden, du lämnade mig när jag hade det som svårast i mitt liv... Varför???
Och gud svarar- Det var då jag bar dig.... <3
Don´t judge anyone until you have walked a mile in his shoes.
Marie, jag har läst det du skrivit och jag tog mig igenom det med nöd och näppe. Jag tackar dig så hemskt mycket, allt du skrev stämmer på pricken. Kram Ulf
"Min sittning var så otroligt träffande, på allt. Mycket av det är saker jag redan är medveten om men som jag verkligen behövde få bekräftat. Sen ditt sätt att förmedla det på är så klart och tydligt och med humor vilket gör det lättare att förstå vad jag behöver göra ;)
Jag behövde verkligen detta, så återigen TACK snälla <3
Jag rekommenderar varmt en sittning med dig och har redan tipsat flera.
Kram Camilla Nyman Johansson
"Nu har jag fått och läst brevet! Mycket stämmer precis in på mig! Är så fascinerad av brevet och vill bara träffa dig och veta mera ;) Tusen tack! /MarieLouise Johansson
"Tack Marie, du är något alldeles extra <3" Ann-Christine Göransson
"Oj... jag vet inte vad jag ska säga... ryser och blir ledsen när jag läser. Det är så ruskigt sant det du skriver. Verkligen mitt i prick på allt. Kan ärligt säga att jag många år jobbat på dessa punkter.... ENORMT STORT TACK och många kramar från mig" <3 Stina.
"Har haft kontakt med Marie Bergwall under flera år. Först vägledning via Tarotkort, men så berättade hon att hon börjat med kanalisering. Dessa båda tillfällena har varit rysligt träffsäkra. Nytt arbete som överensstämmer med vad Marie fick till sig samt möte med en man som delade samma öde som mig, det har jag gjort! Med mycket mera exakta detaljerade saker som är klockrent överensstämmande. Tack Marie, hoppas du kan hjälpa många, många fler med information så som du hjälpt mig!"
/ Lillemor
"Marie, den healing du gav mig har jag inte känt maken på tidigare, och jag har gått till många healers genom åren. Det hände verlkligen "något" under dina sessioner. Proffesionell massage samt meditativa sessioner var verkligen proffessionella. Tack än en gång! " Peter
"Hjärtligt tack Marie för din goda hjälp med healing via distans när värk och andra krämpor har kommit." / Mvh Rigmor
Tack Marie!
Du utstrålar värme & ett lugn som gör att man känner sig trygg. Informationen jag fick träffade mitt i prick och rakt in i hjärtat. / Therese
Copyright © 2021
E-post : marie.m.b.art@gmail.com